Första labradoren kom till oss 1977, Knut, alias "Frippe" (E: Puhs Wizard x Tuffa). Då var jag tre år. Sedan dess har det alltid funnit Labrador i huset och jag förstod tidigt att jag ville hålla på med avel.

1988 köpte jag min första egna hund (lab/ border collie) "Nicke".

Med honom vaknade mitt tävlingsintresse och han blev klubbmästare i både lydnad och

Agility flertalet gånger. Det var med honom som mitt intresse att "lära mig mera" vaknade på allvar,

för han var inte som "alla andra" och jag lärde mig att instruktörer inte alltid har svaren man sökte.

-jag läste allt som fanns på svenska och gick själv min första instruktörsutbildning på Hundskolan i Sollefteå AB -94/95 efter att ha gått flera år som hjälpinstruktär. Den utbildningen har jag kompletterat med bl.a  fördjupad raskunskap, Vargtema: vargarna på kolmården, ytterligare instruktörsutbildningar,kantarellsöksutbildning, klicker, Jägarexamen mm.

Har haft valp/ lydnads/jakt/spår/sök kurser sedan -92.

1991 köpte vi "Ida"- SVCH LP Transångens Activ Baby. Hon var en unik hund som så småning om blev bara min... Vi tävlade mycket, framför allt i lydnad, hela vägen till elit. Vid fem års ålder gick vi vår första jaktkurs och startade sedan på 2 prov där hon gick till pris båda gångerna. Vid tio års ålder tog hon sitt Viltspårschampionat, på fyra raka spår och hade aldrig sett en klöv innan dess. Vi besökte även utställningsringen några gånger med bra resultat. Kärnfrisk i kropp och knopp. Ida var en hund på miljonen, en riktig dual purpose labbe, hon ligger till grund för mitt mål med min uppfödning; frisk, glad och öppen, arbetsvillig i alla lägen med klassiskt utseende. Det är tack vare henne som mitt intresse för avel vaknade ordentligt.

Jag önskar alla en hund som henne. Ida somnade in den 25:e augusti 2003.

1994 föddes den första kullen och sedan dess har det blivit totalt 21 valpkullar (A-U). Alla hundar är inte lämpliga avelshundar och jag har sorterat kraftigt under åren. Många bra hundar har fått avstå avel pg.a syskon, föräldrar som visat sig vara mindre bra. Nya DNA tester slår ut, till synes, friska och bra avelsdjur. På gott & ont.. Hälsa kommer alltid i första hand i min uppfödning. Det spelar ingen roll hur snygg eller duktig en hund är, om den inte är frisk. Mina hundar är först och främst familjehundar, bor inne som vilka andra hundar som helst. Likaså alla mina valpkullar. Jag har haft ett stort tävlingsintresse, så alla mina hundar har fått gå vägen fram till tävling/prov, av olika slag.

Här kan du läsa mer om kennelns historia och alla hundar vi haft.

 Efter att jag förlorade min älskade Chessman, 2015,  har många tankar om att lägga aveln på hyllan, kommit och gått.. Att förlora de gamla och tvingas omplacera hundar som inte "duger" till avel är otroligt slitsamt..

Annika

© Annika Niklasson Adolfsson